ap. 10 KL redan de lege lata är möjligt att återvinnanaturaprestationer, det vill säga leveranser av förskottsbetalade varor och, om inte,huruvida det bör vara möjligt. Frågor som uppkommer kring denna utredning och somjag ska besvara rör i huvudsak sådant som vad syftet bakom återvinningsreglerna är, vadåtervinningen har för praktiska effekter, vilka de allmänna återvinningsförutsättningarnaär, vad nackdelsrekvisitet innebär, hur rekvisiten i 4 kap. 10 KL ska tolkas ochslutligen huruvida skuldbetalningsrekvisitet i 4 kap. 10 KL kan anses innefattanaturaprestationer och, om inte, huruvida rekvisitet i sådana fall borde innefattanaturaprestationer.1.3 DispositionFramställningen är disponerad på så sätt att den i avsnitt två inleds med en redogörelse,dels avseende återvinningsreglernas förhållande till obligationsrättslig och sakrättsliggiltighet, dels avseende återvinningsreglernas funktion.4 Håstad s. 272.5 Welamson s. 234.6 NJA 1988 s. 149.4I avsnitt 3 presenteras de praktiska verkningarna av återvinning, närmre bestämt vadåtervinningssvaranden ska återbära till konkursboet om ett återvinningsyrkande vinnerbifall. Avsnittet behandlar både grundprincipen vid verkan av återvinning ochspecialfall som aktualiseras om exempelvis egendomen eller vederlaget som skaåterbäras inte finns i behåll.I avsnitt fyra berörs vissa allmänna återvinningsförutsättningar. Närmre bestämtbehandlas transaktioner som undantagits från återvinning enligt 4 kap. 1 andra stycketKL, återvinningsfristen enligt de olika återvinningsreglerna, närståendebegreppet enligt4 kap. 3 KL samt vem som har bevisbördan i återvinningsmål.Avsnitt fem behandlar ett av de mest centrala rekvisiten för att återvinning ska kunnakomma i fråga, nämligen nackdelsrekvisitet. Den transaktion som begärs återvunnen skanämligen ha varit till nackdel för konkursborgenärerna eller åtminstone någon av dem. Iavsnittet be

de i NJA 1950 s. 417. Se även Welamson s. 234, Lennander s. 218, Håstad s.272 och Mellqvist och Welamson s. 125.185 Se bl.a. Mellqvist och Welamson s. 125 och Welamson s. 234.40eliminera.186 Det tycks därför svårmotiverat att vid kongruent fullgörelse denoprioriterade borgenär som haft en varufordran i återvinningshänseende ska behandlasbättre än den borgenär som haft en penningfordran.187 Med hänsyn till att rättsfalletmött kritik hade det kunnat förväntas att problemet skulle ha berörts vid reformeringenav återvinningsreglerna i början av 70-talet.188 Så skedde emellertid inte, eftersomfrågan varken togs upp i utredningen eller den efterföljande propositionen.189 Det finnstrots detta olika uppfattningar huruvida rättsfallet fortfarande utgör gällande rätt vidbedömningen av vad som utgör en skuldbetalning. Det har bland annat hävdats att NJA1988 s. 149 (kontokurantfallet) har medfört en ändring av bedömningen i NJA 1950 s.417.6.4.4.2 NJA 1988 s. 149 (Kontokurantfallet)Bakgrunden till NJA 1988 s. 149 var att ett kontokurantförhållande förelåg mellan ABAxelsons Träexport (nedan benämnt G) och AB Strålsnäs Träförmedling (nedanbenämnt B). Ett sådant förhållande innebär att parterna avtalar om att i stället förkontanta utbetalningar sinsemellan i löpande ordning tillgodoräkna sig ersättning förexempelvis levererade varor.190 Med andra ord förs fordringarna löpande på ettavräkningskonto,ochavräkningenskerkontinuerligttillettnettosaldo.191Kontokurantförhållandet mellan G och B innebar således att parterna i enlighet medträffade avtal under flera år levererade trävaror till varandra, alternativt direkt tillvarandras kunder, och att kontinuerlig avräkning skedde mot bakgrund av utställdafakturor så att ett nettosaldo uppkom ettdera bolaget tillgodo. Eventuella minussaldonutjämnades genom kontant betalning. I januari 1982 försattes G i konkurs. G:skonkursbo väckte en tid där

ander s. 218, Håstad s.272 och Mellqvist och Welamson s. 125.185 Se bl.a. Mellqvist och Welamson s. 125 och Welamson s. 234.40eliminera.186 Det tycks därför svårmotiverat att vid kongruent fullgörelse denoprioriterade borgenär som haft en varufordran i återvinningshänseende ska behandlasbättre än den borgenär som haft en penningfordran.187 Med hänsyn till att rättsfalletmött kritik hade det kunnat förväntas att problemet skulle ha berörts vid reformeringenav återvinningsreglerna i början av 70-talet.188 Så skedde emellertid inte, eftersomfrågan varken togs upp i utredningen eller den efterföljande propositionen.189 Det finnstrots detta olika uppfattningar huruvida rättsfallet fortfarande utgör gällande rätt vidbedömningen av vad som utgör en skuldbetalning. Det har bland annat hävdats att NJA1988 s. 149 (kontokurantfallet) har medfört en ändring av bedömningen i NJA 1950 s.417.6.4.4.2 NJA 1988 s. 149 (Kontokurantfallet)Bakgrunden till NJA 1988 s. 149 var att ett kontokurantförhållande förelåg mellan ABAxelsons Träexport (nedan benämnt G) och AB Strålsnäs Träförmedling (nedanbenämnt B). Ett sådant förhållande innebär att parterna avtalar om att i stället förkontanta utbetalningar sinsemellan i löpande ordning tillgodoräkna sig ersättning förexempelvis levererade varor.190 Med andra ord förs fordringarna löpande på ettavräkningskonto,ochavräkningenskerkontinuerligttillettnettosaldo.191Kontokurantförhållandet mellan G och B innebar således att parterna i enlighet medträffade avtal under flera år levererade trävaror till varandra, alternativt direkt tillvarandras kunder, och att kontinuerlig avräkning skedde mot bakgrund av utställdafakturor så att ett nettosaldo uppkom ettdera bolaget tillgodo. Eventuella minussaldonutjämnades genom kontant betalning. I januari 1982 försattes G i konkurs. G:skonkursbo väckte en tid därefter talan mot B och yrkade på återvinning av bet

ar,eftersomdeinnebarettfullföljandeavöverenskommelseomnaturaprestationer. FrÃ¥gan i mÃ¥let var bland annat huruvida transaktioner inom ramenför ett kontokurantförhÃ¥llande är att betrakta som betalningar.192 HD konstateradeinledningsvis att uppfattningen i doktrinen har varit att sÃ¥dana transaktioner inom ettkontokurantförhÃ¥llande som innebär att den ena parten gottgörs för en fordran skajämställas med eller anses som betalning. Vidare hänvisade HD till bland annat NJA1937 s. 351 där en insättning pÃ¥ ett checkkonto med utnyttjad kredit ansÃ¥gs utgöra enbetalning i den mÃ¥n beloppet motsvarats av ett saldo räkningshavaren till last.193Slutligen fastslog HD, att dÃ¥ syftet med Ã¥tervinningsreglerna talar för att sÃ¥danaömsesidiga leveranser som förekommit mellan G och B ska behandlas pÃ¥ samma sättsom i 1937 Ã¥rs fall, bör G:s varuleveranser anses som betalningar i den mÃ¥n demotsvarats av ett saldo till B:s förmÃ¥n.194Innebörden av NJA 1988 s. 149 är sÃ¥ledes, att om konkursgäldenären inomÃ¥tervinningsfristen gör en notering till medkontrahenten är det att anse som en betalningom medkontrahenten har en fordran pÃ¥ konkursgäldenären.195 Detta kan illustreras medföljande exempel. Antag att G och B har ett kontokurantförhÃ¥llande som innebär att deömsesidigt levererar varor till varandra. Under januari har G pÃ¥ grund av tidigaretransaktioner en skuld till B pÃ¥ 100 000 kr. FrÃ¥n den tidpunkten fram till G:skonkursutbrott i mars genomför G leveranser av varor till B för 50 000 kr, vilket noterasinom ramen för kontokurantförhÃ¥llandet, innebärande att G:s skuld till B numera uppgÃ¥rtill 50 000 kr. Ãtervinning av betalningarna, det vill säga leveranserna, som skett inomÃ¥tervinningsfristen kan under dessa omständigheter i enlighet med 1988 Ã¥rs fall skeenligt 4 kap. 10 första stycket KL, förutsatt att även övriga rekvisit i bestämmelsen äruppfyllda.192 Den aktuella bestämmelsen i mÃ¥

G:s skuld till B numera uppgÃ¥rtill 50 000 kr. Ãtervinning av betalningarna, det vill säga leveranserna, som skett inomÃ¥tervinningsfristen kan under dessa omständigheter i enlighet med 1988 Ã¥rs fall skeenligt 4 kap. 10 första stycket KL, förutsatt att även övriga rekvisit i bestämmelsen äruppfyllda.192 Den aktuella bestämmelsen i mÃ¥let var 35 i 1921 Ã¥rs konkurslag som motsvarar 4 kap. 10 KL.193 NJA 1937 s. 351 innebär alltsÃ¥ att en insättning, som sker dÃ¥ kontot utvisar en skuld till en bank ochsom sÃ¥ledes fÃ¥r till följd att gäldenärens skuld nedbringas till nÃ¥gon del, ska betraktas som en betalning,se Lennander s. 207 f.194 Parterna i mÃ¥let var överens om att betalningarna skett med sedvanliga betalningsmedel samt attgäldenärens ekonomiska ställning genom betalningarna avsevärt försämrats. Dock betraktade HDbetalningarna som ordinära och därför ogillades konkursboets talan.195 Jfr SOU 1983:60 s. 100.426.4.4.3 Kan NJA 1988 s. 149 anses ha överspelat NJA 1950 s. 417Som ovan belysts är frÃ¥gan huruvida NJA 1988 s. 149 kan anses ha överspelat NJA1950 s. 417 och sÃ¥ledes medfört en ändring i bedömningen av huruvidanaturaprestationer kan Ã¥tervinnas enligt 4 kap. 10 KL.196 För att kunna besvara dennafrÃ¥ga mÃ¥ste inledningsvis undersökas vilka likheter och skillnader som föreligger fallenemellan för att pÃ¥ sÃ¥ sätt se om situationerna och omständigheterna överhuvudtaget kanlikställas med varandra. I bÃ¥da rättsfallen hade gäldenären en skuld att infria, vilketskedde genom naturaprestationer, det vill säga varuleveranser. Enligt min meningföreligger emellertid en, eventuellt avgörande, skillnad fallen emellan, nämligen vad förtyp av skuld gäldenären hade att infria.I NJA 1950 s. 417 var det otvivelaktigt frÃ¥ga om infriande av en naturaskuld. Detanges nämligen att borgenären B pÃ¥ grund av [min kursivering förskottslikvider förbeställda varor hade [ en fordran ho

ga leveranserna, som skett inomåtervinningsfristen kan under dessa omständigheter i enlighet med 1988 års fall skeenligt 4 kap. 10 första stycket KL, förutsatt att även övriga rekvisit i bestämmelsen äruppfyllda.192 Den aktuella bestämmelsen i målet var 35 i 1921 års konkurslag som motsvarar 4 kap. 10 KL.193 NJA 1937 s. 351 innebär alltså att en insättning, som sker då kontot utvisar en skuld till en bank ochsom således får till följd att gäldenärens skuld nedbringas till någon del, ska betraktas som en betalning,se Lennander s. 207 f.194 Parterna i målet var överens om att betalningarna skett med sedvanliga betalningsmedel samt attgäldenärens ekonomiska ställning genom betalningarna avsevärt försämrats. Dock betraktade HDbetalningarna som ordinära och därför ogillades konkursboets talan.195 Jfr SOU 1983:60 s. 100.426.4.4.3 Kan NJA 1988 s. 149 anses ha överspelat NJA 1950 s. 417Som ovan belysts är frågan huruvida NJA 1988 s. 149 kan anses ha överspelat NJA1950 s. 417 och således medfört en ändring i bedömningen av huruvidanaturaprestationer kan återvinnas enligt 4 kap. 10 KL.196 För att kunna besvara dennafråga måste inledningsvis undersökas vilka likheter och skillnader som föreligger fallenemellan för att på så sätt se om situationerna och omständigheterna överhuvudtaget kanlikställas med varandra. I båda rättsfallen hade gäldenären en skuld att infria, vilketskedde genom naturaprestationer, det vill säga varuleveranser. Enligt min meningföreligger emellertid en, eventuellt avgörande, skillnad fallen emellan, nämligen vad förtyp av skuld gäldenären hade att infria.I NJA 1950 s. 417 var det otvivelaktigt fråga om infriande av en naturaskuld. Detanges nämligen att borgenären B på grund av [min kursivering förskottslikvider förbeställda varor hade [ en fordran hos verkstaden. B hade alltså en varufordring hosgäldenären G. Detta innebär att skuld

r detta talar även det faktum att parterna kunde utjämna sina skulder tillvarandra genom kontantbetalning. Med andra ord hänfördes G:s skuld till ett flertalnoteringarsomavBtidigarehadegjortsinomramenförparternaskontokurantförhållande. Skulden i 1988 års fall borde därför betraktas som enpenningskuld. Jag menar vidare att det även här är fråga om en kongruent fullgörelseeftersom betalningen skedde i enlighet med parternas överenskommelse, det vill säga attskulderna kunde nedbringas genom pengar eller med varor. För detta talar även detfaktum att parterna enligt HD var ense om att betalningarna gjorts med sedvanligabetalningsmedel.Sammantaget vill jag hävda att det i båda fallen är fråga om ett kongruent infriandeav en skuld som av gäldenären sker genom en naturaprestation, det vill sägavaruleverans, men att den avgörande skillnaden ligger i vilken typ av skuld det är sominfrias. I NJA 1950 s. 417 infrias en naturaskuld och i NJA 1988 s. 149 infrias enpenningskuld. Denna skillnad torde ha till följd att NJA 1988 s. 149 inte kan anses haöverspelat NJA 1950 s. 417 eftersom fallen tar sikte på två olika typer av skulder, ochbåda rättsfallen bör således gälla alltjämt och parallellt.6.4.4.4 Något om NJA 2010 s. 154 (Bike Center)Innan någon definitiv slutsats kan dras så bör även NJA 2010 s. 154 (Bike Center)nämnas i sammanhanget. Bakgrunden i målet kan något förenklat förklaras med attHonda (nedan benämnt B) hade sålt motorcyklar till Bike Center (nedan benämnt G) påkredit utan återtagandeförbehåll (jfr 54 fjärde stycket KöpL), men på grund avutebliven betalning hävt avtalet och återförvärvat motorcyklarna. Motorcyklarnakvarblev dock hos G, med uppdrag för G att sälja motorcyklarna i kommission för B.44Dagarna innan G försattes i konkurs hämtade B samtliga osålda motorcyklar. HD angavatt frågan i målet var huruvida den transaktion varigenom B återförvärvademotor

ndra genom kontantbetalning. Med andra ord hänfördes G:s skuld till ett flertalnoteringarsomavBtidigarehadegjortsinomramenförparternaskontokurantförhållande. Skulden i 1988 års fall borde därför betraktas som enpenningskuld. Jag menar vidare att det även här är fråga om en kongruent fullgörelseeftersom betalningen skedde i enlighet med parternas överenskommelse, det vill säga attskulderna kunde nedbringas genom pengar eller med varor. För detta talar även detfaktum att parterna enligt HD var ense om att betalningarna gjorts med sedvanligabetalningsmedel.Sammantaget vill jag hävda att det i båda fallen är fråga om ett kongruent infriandeav en skuld som av gäldenären sker genom en naturaprestation, det vill sägavaruleverans, men att den avgörande skillnaden ligger i vilken typ av skuld det är sominfrias. I NJA 1950 s. 417 infrias en naturaskuld och i NJA 1988 s. 149 infrias enpenningskuld. Denna skillnad torde ha till följd att NJA 1988 s. 149 inte kan anses haöverspelat NJA 1950 s. 417 eftersom fallen tar sikte på två olika typer av skulder, ochbåda rättsfallen bör således gälla alltjämt och parallellt.6.4.4.4 Något om NJA 2010 s. 154 (Bike Center)Innan någon definitiv slutsats kan dras så bör även NJA 2010 s. 154 (Bike Center)nämnas i sammanhanget. Bakgrunden i målet kan något förenklat förklaras med attHonda (nedan benämnt B) hade sålt motorcyklar till Bike Center (nedan benämnt G) påkredit utan återtagandeförbehåll (jfr 54 fjärde stycket KöpL), men på grund avutebliven betalning hävt avtalet och återförvärvat motorcyklarna. Motorcyklarnakvarblev dock hos G, med uppdrag för G att sälja motorcyklarna i kommission för B.44Dagarna innan G försattes i konkurs hämtade B samtliga osålda motorcyklar. HD angavatt frågan i målet var huruvida den transaktion varigenom B återförvärvademotorcyklarna kunde återvinnas enligt 4 kap. 10 KL. Inledningsvis konstaterade HD

till rättsfallet, däribland Lindskog. Han menar atttransaktionen inte innebar att B:s köpeskillingsfordran infriades, utan att den upphörde,och att B i stället fick en varufordring hos G en varufordring som infriades genomåterhämtningen av motorcyklarna.198 Med andra ord, menar Lindskog, var det fråga omett kongruent infriande av en naturaskuld.199 Enligt vad som ovan framförts avseendeNJA 1950 s. 417, kan dock inte ett sådant infriande av en naturaskuld återvinnas enligt4 kap. 10 KL. Rättsläget är således enligt Lindskog otillfredsställande. Rättsfallet kanemellertid inte anses ge uttryck för ett utvidgat tillämpningsområdet för 4 kap. 10 KLså att den även omfattar annat infriande av naturaskulder, eftersom HD tolkadesituationen annorlunda, och frågan därför aldrig ställdes på sin spets.2006.4.4.5 Avslutande reflektionerMot bakgrund av vad som ovan framförts blir slutsatsen i denna del att NJA 1950 s. 417fortfarande gäller, och att NJA 1988 s. 149 inte kan anses ha överspelat vad som i dettidigare rättsfallet fastslagits, eftersom rättsfallen enligt min mening tar sikte på tvåolika typer av skulder. Att NJA 1988 s. 149 inte bör anses ha överspelat NJA 1950 s.417 har även bekräftats i andra sammanhang. I exempelvis SOU 1995:11 anförs attkontokurantfallet inte kan leda till bedömningen att varuleveranser är möjliga attåtervinna enligt 4 kap. 10 KL.201 Inte heller kan NJA 2010 s. 154 anses föranleda en198 Lindskog (2018) s. 809 not 2970.199 A.st.200 Lindskog (2018) s. 809 not 2972.201 SOU 1995:11 s. 175.45annan bedömning. Vidare har hovrätten i en dom från 2011, efter attåtervinningssvaranden köpt varor hos konkursgäldenären och hämtat varorna hosgäldenären strax innan konkursen, konstaterat att återvinningssvarandens hämtning intekan anses utgöra en betalning av en skuld enligt 4 kap. 10 KL.202 Dessutom torde ensådan utvidgning av tillämpningsområdet för bestämmelsen s

dring hos G en varufordring som infriades genomåterhämtningen av motorcyklarna.198 Med andra ord, menar Lindskog, var det fråga omett kongruent infriande av en naturaskuld.199 Enligt vad som ovan framförts avseendeNJA 1950 s. 417, kan dock inte ett sådant infriande av en naturaskuld återvinnas enligt4 kap. 10 KL. Rättsläget är således enligt Lindskog otillfredsställande. Rättsfallet kanemellertid inte anses ge uttryck för ett utvidgat tillämpningsområdet för 4 kap. 10 KLså att den även omfattar annat infriande av naturaskulder, eftersom HD tolkadesituationen annorlunda, och frågan därför aldrig ställdes på sin spets.2006.4.4.5 Avslutande reflektionerMot bakgrund av vad som ovan framförts blir slutsatsen i denna del att NJA 1950 s. 417fortfarande gäller, och att NJA 1988 s. 149 inte kan anses ha överspelat vad som i dettidigare rättsfallet fastslagits, eftersom rättsfallen enligt min mening tar sikte på tvåolika typer av skulder. Att NJA 1988 s. 149 inte bör anses ha överspelat NJA 1950 s.417 har även bekräftats i andra sammanhang. I exempelvis SOU 1995:11 anförs attkontokurantfallet inte kan leda till bedömningen att varuleveranser är möjliga attåtervinna enligt 4 kap. 10 KL.201 Inte heller kan NJA 2010 s. 154 anses föranleda en198 Lindskog (2018) s. 809 not 2970.199 A.st.200 Lindskog (2018) s. 809 not 2972.201 SOU 1995:11 s. 175.45annan bedömning. Vidare har hovrätten i en dom från 2011, efter attåtervinningssvaranden köpt varor hos konkursgäldenären och hämtat varorna hosgäldenären strax innan konkursen, konstaterat att återvinningssvarandens hämtning intekan anses utgöra en betalning av en skuld enligt 4 kap. 10 KL.202 Dessutom torde ensådan utvidgning av tillämpningsområdet för bestämmelsen så att den även skulleomfatta annat infriande än betalningar kräva ett ställningstagande av HD i plenum.203Enligt NJA 1950 s. 417 som följaktligen fortfarande ger uttr

inär i frÃ¥ga om betalning med osedvanligabetalningsmedel sker sÃ¥ledes oftast med hänsyn till sÃ¥dana omständigheter som beaktasredan vid grundbedömningen, det vill säga vid bedömningen av om betalningen skettmed osedvanliga betalningsmedel.219 Ãven vid bedömningen av huruvida en betalningkan anses ordinär i frÃ¥ga om betalning i förtid kan i och för sig hänsyn tas tillomständigheter som beaktas redan vid grundbedömningen.220 Dock erbjuder undantagetför ordinära betalningar vissa fördelar gällande betalningar i förtid. Lennander menarhärvid att den normala betalningsdagen pÃ¥ detta sätt kan fastställas efter strängarekriterier, varefter korrigeringar kan ske med hjälp av begreppet ordinär. Exempelvis kanbetalningar som sker vid en tidpunkt som normalt inte torde accepteras ändÃ¥ godtas i detenskilda fallet, om det finns godtagbara skäl för gäldenären att betala skulden före213 Renman s. 236.214 A.a. s. 237.215 Renman s. 237. Se t.ex. NJA 1988 s. 149 där HD använde sig av avvikelsemetoden.216 Renman s. 238.217 PalmÃr och Savin, Konkurslagen (4 april 2022, JUNO), kommentaren till 4 kap. 10 KL.218 Lennander s. 253 f.; Mellqvist och Welamson s. 129.219 Lennander s. 254.220 A.st.48förfallodagen.221 Gäldenären kan till exempel vara intresserad av att erhÃ¥lla en vissrabatt, ett bolag kan ha standardiserade betalningsdagar, etcetera.222 Enklast ärbedömningen av huruvida en betalning kan anses ordinär i frÃ¥ga om betalning medavsevärt belopp, eftersom bedömningen hänför sig till omständigheter som är klartÃ¥tskiljbara frÃ¥n grundbedömningen.223 Huruvida betalningen avsett ett avsevärt beloppavgörs med hänsyn till betalningens storlek och till gäldenärens ekonomiskaförhÃ¥llanden; huruvida betalningen varit ordinär avgörs med hänsyn till övrigaomständigheter kring betalningen.2246.5.2 NackdelsrekvisitetSom ovan nämnts är det en förutsättning för Ã¥tervinning att transaktionen har medfÃ

¶rhÃ¥llandena i det enskildafallet, innebärande att om betalningsbeloppet ligger mycket nära tioprocentsgränsen kanviss hänsyn tas även till andra omständigheter än relationen mellan betalningsbeloppetoch tillgÃ¥ngsvärdet. I samtliga fall görs undantag för betalningar som anses somordinära. I praxis kan tvÃ¥ olika metoder för bedömningen av om en betalning varitordinär upptäckas, nämligen kausalitetsmetoden och avvikelsemetoden. Vidare är enförutsättning för Ã¥tervinning enligt 4 kap. 10 KL att transaktionen medfört en direktnackdel. Slutligen mÃ¥ste betalningen ha företagits inom Ã¥tervinningsfristen vilket enligtnämnda bestämmelse är tre mÃ¥nader (minus en dag). Betalning anses ha skett dÃ¥mottagaren uppnÃ¥tt borgenärsskydd.Avseende skuldbetalningsrekvisitet har HD i NJA 1950 s. 417 konstaterat attkongruenta fullgörelser av naturaskulder inte kan betraktas som skuldbetalningar.57Rättsläget kan inte anses ha förändrats efter HD:s dom i NJA 1988 s. 149, vilket somovan synes även har bekräftats i andra sammanhang. Detta innebär att dylikabetalningar endast kan Ã¥tervinnas enligt den snäva 4 kap. 5 KL. Enligt min meningtorde detsamma gälla även inkongruenta fullgörelser av naturaskulder. Det är sÃ¥ledesendast infrianden av penningskulder som kan Ã¥tervinnas enligt 4 kap. 10 KL, dockoavsett om skulden infrias med pengar eller med annan egendom. Mot bakgrund avsyftet med bestämmelsen, vilket som ovan nämnt är att förhindra borgenärsgynnandetransaktioner, kan det emellertid ifrÃ¥gasättas huruvida denna ordning verkligen ärtillfredsställande. Nackdelen för övriga borgenärer torde vara densamma vid infriandeav naturaskulder som vid infriande av penningskulder.Mot bakgrund av ovanstÃ¥ende slutsats har frÃ¥gan ställts om inte 4 kap. 10 KLborde utvidgas till att även omfatta infriande av naturaskulder. Svaret har av migbesvarats jakande. Enligt min mening uppfyller inte den nuvarande ordningenÃ¥tervi

dringar, uppl. 3,Stockholm: Norstedts Juridik, 2014Mellqvist, Mikael och Welamson, Lars, Konkurs: och annan insolvensrätt, uppl. 12,Stockholm: Wolters Kluwer, 2017PalmÃr, EugÃne och Savin, Peter, Konkurslagen: en kommentar, JUNO version 48, 4april 202260Renman, Hans, Ãtervinning enligt 4 kap. konkurslagen: en process- ochinsolvensrättslig manual, uppl. 3, Stockholm: Norstedts Juridik, 2020Rodhe, Knut, Obligationsrätt, Stockholm: P.A. Norstedt Söners Förlag, 1956Rodhe, Knut, Handbok i sakrätt, Stockholm: Norstedts Juridik, 1985Walin, Gösta, Materiell konkursrätt: konkursfordringarna, solidariskt ansvar, kvittning,konkursegendomen, Ã¥tervinning m.m., uppl. 2, Stockholm: Norstedts Juridik, 1987Welamson, Lars, Konkursrätt, Stockholm: P.A. Norstedt Söners Förlag, 1961Wilhelmsson, Arne, Gösta Walin. Materiell konkursrätt, SvJT 1982 s. 2527Rättsfall, avgöranden och beslutHögsta domstolenNJA 1937 s 351NJA 1950 s 417NJA 1981 s 534NJA 1984 s 816NJA 1988 s 149NJA 1988 s 673NJA 1995 s 688NJA 1996 s 282NJA 1996 s 333NJA 1997 s 408NJA 1998 s 728NJA 2001 s 805NJA 2009 s 291NJA 2010 s 154NJA 2010 s 70961NJA 2019 s 468HovrätternaRH 1991:28Göta hovrätts dom 2011-12-22 i mÃ¥l nr T 1906-11Svea hovrätts dom 2017-06-20 i mÃ¥l nr T 3800-1662